BEGRAVNINGSDIREKTIV

Denna sida är närmast avsedd för kristna och sekulära (icke-religiösa) begravningar. Den är mer en minneslista än en instruktion.

Om man vill bestämma om sin begravning kan man göra ett begravningsdirektiv. I det kan man bestämma om bl.a. jordfästningen, minnesstunden, dödsannonsen och / eller sjäva graven. Sådana direktiv anses vara bindande enligt begravningslagen och kan därför dämpa meningsskiljaktigheter.

Direktivet bör lämpligen ges åt de närmaste anhöriga som sedan organiserar allt. Begravningsbyråer är till god hjälp i planeringen och speciellt i genomförandet.

Somliga begravningsbyråer har begravningstestamenten som egentligen är förhandsbeställningar, med eller utan förhandsbetalning. Ett begravningstestamente är ett begravningsdirektiv. 

För judiska och muslimska begravningar har de religiösa samfunden den central rollen i stället för begravningsbyråer.

Familjens, släktens och det lokala samfundets traditioner har en betydande inverkan på hur begravningens olika skeden planeras och genomförs. De religiösa samfunden har regler och preferenser. T.ex. judendomen och islam har bestämmelser att begravning skall ske snabbt, inom 24 - 36 timmar. Ingendera godkänner kremering. Den ortodoxa kyrkan föredrar kistbegravning och begravning utan onödig fördröjning.

Du kan skriva ett begravningsdirektiv så att du förblir ganska anonym och snabbare bortglömd om man så vill.

Begravning kräver begravningstillstånd av hälsomyndigheterna.

Sorgflaggning

Om dödsfallet sker på ett vårdhem eller motsvarande sköter de sorgflaggningen. De anhöriga hemma eller på hemgården kan sköta sorgflaggningen eller be husbolaget sköta den, ofta också på arbetsplatsen. Sorgflaggningen sker på dödsdagen, eller om döden inträffat efter kl. 12 på följande dag. Då man sorgflaggar hålls flaggan på halvstång hela dagen.

På begravningsdagen hålls flaggan på halvstång tills begravningen har ägt rum, sedan i topp.

Sorgflaggning sker så att flaggan först hissas upp i topp och sedan ned så att flaggans övre kant är ungefär en tredjedel nedanför toppen. När flaggan halas hissas den först i topp.

Adresser

Det är sedvanligt att sända kondoleansadresser till de anhöriga.

Kista och urna

Kistan och urnan för kremeringsaskan anskaffas vanligen från begravningsbyrån. Om man kan göra en vacker urna själv är det mer personligt. Begravningsbyrån ger instruktioner.

Jordfästningen

Man kan i begravningsdirektivet bestämma antingen om jordfästningens huvuddrag, vissa detaljer eller om hela ceremonin i detalj, inklusive program och musik.

Om jordfästningen skall ske i en kyrka, ett kapell eller motsvarande bör man följa de direktiv som församlingen eller motsvarande religiösa organisation ger. Jordfästning är en kyrklig ceremoni. Därför bör också musiken vara religiös eller i varje fall lämplig. Man bör komma överens om musiken med församlingens kantor.

Ett av de tidigaste besluten är vem som inbjuds att deltaga. Begravning i  stillhet betyder endast de närmaste personligen inbjudna. En öppen inbjudan till alla som vill publiceras oftast i en dödsannons cirka en vecka innan begravningen.

Om man vill bestämma om blommor bör det göras i inbjudan. I stället för blommor kan man stöda någon organisation. Då kan man dela ut en blomma åt var och en vid ingången till kyrkan eller kapellet vilket bör meddelas i inbjudan.

Ett annat tidigt val är kistbegravning eller kremering. Församlingar och myndigheter vill hellre ha kremering för då behöver man mindre mark för gravgårdar. Ytterligare kan man begrava en urna i en kistgrav och så undvika en ny grav.

Ceremonins program kan variera. Programmet kan gärna printas som ett programblad med sångtext för de psalmer och / eller sånger som deltagarna sjunger. I programmet kan man tillåta korta minneshälsningar eller önska att inga tal hålls. Blommorna för kremeringsbegravning läggs vid kistan under jordfästningen medan blommorna för en kistbegravning kan läggas vid graven efter det kistan har sänkts ned i graven.

Det finns olika seder för de minnestexter, kort och band, som fästs vid blommorna vid graven. Antingen tar de egna bort dem genast efter jordfästningen som minnen, eller så låter man dem vara ett par dagar.

Begravning kan ske också utan jordfästning.

Minnesstund

Minnesstunden hålls vanligen i församlingens utrymmen, i en restaurang eller i ett hem. Programmet är fritt, med eller utan tal, med eller utan sång, med eller utan uppläsning av adresser, osv. Serveringen är likaså valbar. Om det finns många gäster från andra orter är matservering kanske vanligare.

En stor minnesstund är ett sätt att hedra den avlidna och samtidigt bevara den avlidna i minnet.

Ett alternativ till minnesstund är att de närmaste kan ha en lunch eller motsvarande. Detta kan bestämmas i ett begravningsdirektiv.

Minnesgudstjänster

Familjer och samfund kan ha traditioner att ha flera organiserade gudstjänster eller minnesstunder före och / eller efter själva jordfästningen. Detta kan bero på religiösa traditioner men också om den avlidna är en person som man vill minnas länge.

I den ortodoxa kyrkan förrättas minnesgudstjänster fyra gånger utöver den egentliga begravningsgudstjänsten.

Dödsannons

Dödsannonser brukar publiceras i en lokal tidning efter jordfästningen om endast de närmaste deltar. Om man vill inbjuda alla villiga till jordfästningen sker det ofta genom att publicera en dödsannons med inbjudan nederst.

En dödsannons är familjens meddelande att en kär person avlidigt. Därför är det korrekt att de undertecknade i annonsen är familjens medlemmar, kanske också övrig släkt, men helst inte andra.

Nekrolog

Det är inte ovanligt att publicera en nekrolog - minnesruna - i en tidning. Den kan publiceras samtidigt med dödsannonsen eller senare. En god nekrolog är rätt svår att skriva, den bör vara artig, beskrivande och intressant. Det är vanligt att författaren är ett barn eller en god vän.

Nekrolog kan förbjudas i ett begravningsdirektiv om man så vill.

Gravalternativ

Begravningsdirektivet kan innehålla direktiv om grav.

Det finns olika alternativ för gravar:

• organiserad gravgård
  • familjegrav / släktgrav
  • ny kistgrav eller urnegrav
  • existerande kistgrav eller urnegrav (en grav kan rymma flera)
  • urnelund
• utanför organiserad gravgård (kräver alltid tillstånd)
  • privat grav på egen mark
  • strö ut askan

Alternativen beror på många olika faktorer. En viktig faktor är att egentliga gravar vanligen kräver underhåll medan urnelund och utströdd aska inte kräver underhåll. Familjer och områden har olika traditioner gällande att besöka och sköta gravar, hämta blommor, sända ljus, osv. Delvis beror det på om någon familjemedlem bor nära graven.

En urnelund är i princip endast ett ställe att senare komma ihåg den avlidna, med en blombukett och / eller med ljus på senhösten.

Det mest anonyma sättet är att strö ut askan t.ex. i havet och inte ha något ställe där den avlidnas namn syns. Det är ett sätt att bli snabbare bortglömd.

De egna är skyldiga att sköta egentliga gravar antingen själv eller komma överens med församlingen om skötsel.

Statskyrkornas gravplatser kan användas även om den avlidna inte har hört till kyrkan. Det finns organisationer som bistår med arrangemang av sekulära (icke-religiösa) begravningsarrangemang. Det finns ett tiotal sekulära gravplatser i Finland, och flera ortodoxa gravplatser samt också judiska och islamiska gravplatser.

Minnesmärke

Gravsten, kors eller annat minnesmärke är valfritt. Minnesmärke är inte obligatoriskt. Församlingen bör i varje fall godkänna minnesmärket.

I en urnelund kan minnesmärket vara en enkel namnskylt eller endast en inskrift.

Begravningsbidrag

Man kan få gravningsbidrag från olika källor, kommunen, försäkring, eller annat. Den avlidna kan ha varit medlem i ett samfund som ger begravningsbidrag.

23.2.2023